Sitter med gråten i halsen, och tänker på hur bra vi faktiskt har det. Att vi är friska, får mat & vatten, har våra vänner och familjer kvar, och inte har krig. Det är mer än dom flesta har vill jag lova. Det är mer än dom flesta bara kan önska.

Jag såg idag att våran kompis från Australien puffat mig på facebook. Jag la direkt märke till att hon uppdaterat sin profilbild, men det så inte ut som henne. Eller jo, men hon verkade inte riktigt som sig själv. Inte som jag minns iallafall. Jag har inte pratat med henne på två år ungefär, så jag vet inte riktigt hur det är just nu, vilket direkt fick mig att tänka på hennes sjukdom. Hon hade en sjukdom som heter leukemi (stavas?) när hon var lite, och vara nära döden och kämpade väldigt länge. Så jag fick verkligen upp i huvudet det hemska alltet. "Undrar hur det är med henne nu ! Hoppas verkligen att hon fortfarande är frisk. Hon är ju så fin"

Det fick verkligen mig att känna hur jag var påväg att verkligen brista ut i gråt. På riktigt. Tänkte då också på allt annat hemskt i världen ... Alla barn i dom fattiga länderna som har sett sina föäldrar bli mördade, inte har några pengar och ingen mat. Kan inte gå i skolan, och har svårt att skaffa vänner. Boendet är inte särsklit mycket av ett 'boende', och har man tur har man en farfar/framor eller morfar/mormor som man kan vara hos. Att man så lätt kan bli sjuk, och inte kan få någon läkarvård.

Åh, vad jag skulle vilja vinna på lotto just nu, och skänka pengar till dom ! Fatta känslan av att kunna göra skillnad. Det hade verkligen varit underbart om jag ska vara ärlig !

Jag känner samma medkänsla för andra människor också. Alla som mår psykiskt och fysikt dåligt helt enkelt.  

Alla som blir mobbade tillexempel. Eller, egentligen behöver de inte vara mobbade så sett, utan det räcker att jag ser att dom är väldigt ensamma vid vissa tillfällen, och jag känner verkligen hur dom tycker det är just då. DUGER inte JAG? Jag ser i ögonen att dom mår dåligt av bara det. Man vill 'hjälpa. Man vill inte bara stå där, men ser man på det, är det så himla många. Jag vet att jag själv känner så. Ganska ofta faktiskt, men det är inget jag säger till någon. Det som sårar mig mest då, är att ingen annan ser det. Därför har jag själv lärt mig att öppna ögonen för andra. 

Det värsta är nog nästan när folk mobbar personer med sjukdomar. Har sett på flera håll, folk som mobbar personer med cancer osv, men vill du veta ? Det är inget dom har valt att få, och hade du själv haft det hade inte du tyckt det varit så himla roligt vill jag lova ! Skulle vilja kräkas på vartenda jävel som får någon annan att må piss.

Big NO för mobbning. 

Önskar att det fanns ett botemedel för alla hemska sjukdomar, och mot hunger. Att pengar var lättare för folk att ge bort. Svär, att världen hade blivit så mycket bättre !

 

Kände att jag ville dela med mig av dethär, så ta det hur ni vill, men ta det gärna till er. Börja 'analysera' folk och deras känslor, och säg NEJ såfort du ser någon som blir nertrampad. Du behöver faktiskt inte ens känna personen, men jag lovar dig att det kommer göra stor skillnad för dom, även om inte du tycker det. 

 

Med detta inlägget skulle jag vilja inspirera. Få stopp på mobbning lite mer, och bli mer generösa. Hjälpa, och inte alltid ta sig själv i förstahand. Men var ändå försiktig så att det inte blir du som mår dåligt, eftersom du inte unnar dig själv någon tanke alls. Tänk på dig själv också ! 

 

Jag skriver allt dethär direkt från hjärtat, utan minsta planering bakom, så tyck du att det låter hur dumt som helst, för det skiter jag i. 

Jag vet inte hur många som kommer läsa detta, men jag hoppas ändå att det blir en del så man kan göra skillnad. Tack för mig. & kom ihåg, sjukdomar är hemska, och du är fin precis som du är.