dagboksinlägg ~ 24.03.14

"Plötsligt, från ingenstans, var allt mitt fel.
Plötsligt var allt fel med mig. Plötsligt dög jag inte. Plötligt var alla ideal för maxade för att jag skulle kunna toppa dom.
Jag är så trött och ledsen på att alla ska vara så jävla perfekta - sen kommer jag.
Fattig på självförtroende men rik på problem.
Ja, efter att ha varit skadefri i månader, föll min handled igår offer igen.
 
Den ena av fyra personer som fått mig känna mig värd någonting, som hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende och som fick mig att känna mig fin - lämnade mig som en påse sopor, oduglig, och jag vet inte varför. 
På vägen tog h*n med sig mitt självförtroende, och för mig själv, min värdighet. 
Jag vet inte varför, men det känns åt helvete dåligt, och nu orkar jag inte mer. H*n betydde, en väldigt fin människa, men nu har jag åtminstonde lärt mig att aldrig mera lita på någon, och aldrig heller anförtro mig till någon igen. 
Tack, för att du fanns. Det var trevligt att lära känna dig. Tråkigt att jag aldrig fick förklara detta ... </3"
 
Ursäkta mitt fula språk. Mår hemskt, men känner mig värd det. Trots att jag inte vet varför. 
Blggningen är ganska kass, men jag förklarade nyss hälften. 
Godnatt, kramis ! ♥

direkt från min dagbok ~ 10.03.14

"Depressionen har övergått till ilska. Ilskan har övergått till skratt. Skratten har övergått till ett mellanläge. 
Ja du, vart befinner jag mig egentligen, just nu?
Själv har jag ingen aning. Ibland är jag arg, ibland är jag glad, ibland skrattar jag tills jag dör fysiskt, och ibland gråter jag tills jag dör psykiskt. Tills jag dör inombods. Tills allt stängs av. Tills jag stänger ute allt och alla. Tills jag stänger ut mig själv, och mina känslor. Trots att jag gråter och 'släpper ut dom'. 
Sedan så slutar jag gråta, och det slutar med att jag är arg tills någon 'räddar mig' eler tills jag gråter nästa gång. 
Det konstiga är att jag är inte arg mot omgivningen, utan det går mest ut över min familj.
Antar att det är i samma princip som 'man hör bara det man vill höra' - jag blir bara arg på dom jag vill bli arg på.
Ännu bättre, som förklarar för inte minst mig själv, är att säga 'jag blir bara arg på dom jag tycker förtjänar att ta emot min ilska'. Varför? 
Svaret tycker jag är ganska uppenbart!!"
 

Detta har jag skrivit av rakt från min dagbok. 
Jag kände att eftersom att ni får följa med i min vardag, varför inte då också få ta del av mitt privata liv - till viss del förstås. Vissa saker som jag skriver i min dagbok är saker jag "vill" dela med mig av. Vissa andra saker KAN jag bara inte skriva ut. Som hemska, eller pinsamma händelser, men också alla hatiska ord mot mig själv. 
Detta "inlägget" i min dagbok för exempel, avslutade jag med: 
 
"/ ilskna, fula, äckliga lilla jag, 
den mest ouppskattade i världen och mest oälskade i universum ... 
Fuck mig, fuck detta. Fuck allt" 
 
Känner att det kanske inte är något om är så trevligt att skriva ut. Men såhär vart läget, och jag skriver alltid direkt från hjärtat, och det finns altid något bakom känslan i det jag skriver. 
 
Ha det gott, så hörs vi.