går inte att förklara för jag vill inte klaga
allmänt
Februari 2015
Ellen Nilsson
Exeggutor.segår inte att förklara för jag vill inte klaga
21:58:31 | 
ingen inspiration. ingen motivation. helt tom men ändå full av skumma känslor. läget går inte att förklara utförligt men det är inte super bra, det är det inte. men jag försöker! hela tiden.
jag har just nu svårt att prioritera men det blir bättre snart jag lovar, så bloggisen får ligga nere så smått ett tag. kommer tillbaka när jag har ork och lust.
Från finaste storasysters bröllop <3
Vi bloggas senare, kramis!
det var en flopp
Igår gick jag upp klockan 05 för att åka till stallet och rida mitt djur. Kvart över sex på morgonen satt jag på hästen och hade tänkt trimma igenom henne med en bra känsla (ännu bättre än gårdagens där hon gick extremt bra) men det började dåligt redan på vägen till stallet. Det var kol-svart ute
och et regnade. På kvällen är klubben åtminstonde upplyst men det var den inte så tidigt på morgonen. Dessutom så gick hon att göra något på i två minuter utav trettio. Resten av passet stog hon på stället och sparkade och gjorde sina löjliga försök till att bara gå på två ben. Sjukt jobbig vart hon, men tog mig igenom det och åkte sedan till skolan. Tänkte att det skulle vara värt det då det är så himla skönt att ha stallet klart på morgonen, men denna gången var det inte det ... 
Vi bloggas senare, kramis!
766 ord om hur samhället påverkar oss
Nedanstående är egentligen en uppsats som skulle lämnas in idag i samhällskunskapen som jag hastigt och lustigt skrev ihopa under denna tisdagens lektion. Den är som den är eftersom att ilskan mot samhällets alla äckliga ideal och normer bubblade inom mig när jag skrev. Publicerar den här därför att ... Jadu ... Tycker väl att den platsar bra här.
Synpunkter? Kommentarsfältet är öppet.
Jag tror att vi påverkas både positivt och negativt utav samhället.
Media, omgivning, vänner, familj och miljön påverkar oss. Allt sådant påverkar oss, men på olika sätt. Jag har fått lära mig, som många andra, redan i tidig ålder hur saker och ting borde vara. Hur man ska bete sig osv.
Jag skulle inte säga att jag följer världens alla normer till punkt och pricka, men jag ljuger om jag säger att jag aldrig någonsin brytt mig om dom överhuvudtaget, för det gör jag! Ganska ofta!
Fast frågan jag då kan ställa till mig själv är; är det fel av mig?
Det är sjukt förvirrande att leva som tonåring i detta samhället som vi faktiskt lever i idag. Varje dag är det förvirrande! Samhället säger: ”var dig själv, sluta försöka att vara någon annan” men när en följer just dom där orden och försöker klara sig som den man är i världen, säger det i stället ”Men varför gör du så där? Att vara så där är fel. Var lite mer som alla andra.”
Nästa fråga är, varför det är på det här viset då? Det är en fråga som inte går att svara på, känner jag.
Nästa fråga är, varför det är på det här viset då? Det är en fråga som inte går att svara på, känner jag.
Samhället, omgivningen, och världen beordrar mig, oss, att vara på ett visst sätt, samtidigt som jag ska köra mitt eget race och stå för den jag är. Hur? Hur i hela fridens kamelhus (kände att jag kanske skulle låta bli att svära i en uppsats som skulle lämnas in, så hellre att det låter lökigt då) går det till vill jag veta?
Därför kör jag mitt race och skiter i vad andra tycker om det eftersom att jag blivit nertryckt tillräckligt mycket i mitt liv när jag var mindre, och därför försökte vara lite mer som samhället lärde mig. Vi alla skulle vara på samma sätt men ändå oss själva, helt och hållet. Det är riktigt förvirrande, och det vet jag att fler än jag tycker. Därför bestämde jag mig för att inte låta alla dessa världens normer trycka ner mig och dra ner mitt självförtroende, och var den jag var fast inte så annorlunda och ”utanför normerna” trots allt.
Det fanns något i dessa regler och normer om hur man skulle vara, som jag fastnade för. På något vänster lät det rätt. Fast ändå så fel. Jag vet att jag säger till folk som kanske är lite annorlunda men blir nertryckta, att bara för att folk vill att du ska vara på ett sätt, ska du inte ändra den du är pågrund av det för så länge du trivs med dig själv och mår bra ska du fortsätta med det! ”Ska jag behandla dom lika dant som dom behandlat mig då?” har jag fått till svar. ”Nej” sa jag. ”Du ska sköta ditt eget och låta dom sköta sitt. Du behöver acceptera de så som dom är och de ska acceptera dig för den du är.”
När jag började bli arg på det här, och verkligen förstog hur det är och hur det faktiskt går till i världen kring sådant, var det när en mycket klok människa sa till mig: ’Du kan inte bli accepterad av andra om du inte accepterar dig själv!’
Därför kör jag mitt race och skiter i vad andra tycker om det eftersom att jag blivit nertryckt tillräckligt mycket i mitt liv när jag var mindre, och därför försökte vara lite mer som samhället lärde mig. Vi alla skulle vara på samma sätt men ändå oss själva, helt och hållet. Det är riktigt förvirrande, och det vet jag att fler än jag tycker. Därför bestämde jag mig för att inte låta alla dessa världens normer trycka ner mig och dra ner mitt självförtroende, och var den jag var fast inte så annorlunda och ”utanför normerna” trots allt.
Det fanns något i dessa regler och normer om hur man skulle vara, som jag fastnade för. På något vänster lät det rätt. Fast ändå så fel. Jag vet att jag säger till folk som kanske är lite annorlunda men blir nertryckta, att bara för att folk vill att du ska vara på ett sätt, ska du inte ändra den du är pågrund av det för så länge du trivs med dig själv och mår bra ska du fortsätta med det! ”Ska jag behandla dom lika dant som dom behandlat mig då?” har jag fått till svar. ”Nej” sa jag. ”Du ska sköta ditt eget och låta dom sköta sitt. Du behöver acceptera de så som dom är och de ska acceptera dig för den du är.”
När jag började bli arg på det här, och verkligen förstog hur det är och hur det faktiskt går till i världen kring sådant, var det när en mycket klok människa sa till mig: ’Du kan inte bli accepterad av andra om du inte accepterar dig själv!’
Efter det slängde jag allt som jag inte egentligen ville bära på min kropp, visade/dolde min kropp hur jag själv ville, sminkade mig om jag ville det, hade mitt hår hur jag ville, och sa vad jag kände för (utan att kränka andra förstås). Jag mobbades inte längre eftersom att när jag sagt elaka saker till någon annan har det varit pågrund av grupptrycket från mina vänner.
Jag är som jag är, och har kommit på att det ska ingen annan få ändra på. Dom kan försöka hur mycket dom vill, men det är mitt liv och mina beslut. Så resonerar jag!
Jag är som jag är, och har kommit på att det ska ingen annan få ändra på. Dom kan försöka hur mycket dom vill, men det är mitt liv och mina beslut. Så resonerar jag!
JA, jag följer fortfarande upp till vissa normer, men det pågrund av att dom kändes rätt för mig. Jag har blivit uppfostrad på ett visst sätt, vilket också har format mig och JA, samhället har också påverkan. Det kommer det aldrig sluta ha, och inte på mig heller. Jag går efter samhällets normer och ideal jag också (!), MEN jag är fortfarande jag och ingen annan.
Det finns bara en jag och den kan ingen ta ifrån mig. Vissa normer och ideal är överdrivna, vissa är överskattade etc, men vissa passar mig och vissa gillar jag och vissa känns rätt för mig. Det finns inget/ingen som bestämmer om jag kan, får eller vill ändra mig från den jag är nu heller. Det är jag som styr det och ingen annan.
Jag accepterar andras åsikter om vad dom tycker är rätt och fel, men jag försöker jämt att inte låta det påverka mig - om det känns fel.
Det finns bara en jag och den kan ingen ta ifrån mig. Vissa normer och ideal är överdrivna, vissa är överskattade etc, men vissa passar mig och vissa gillar jag och vissa känns rätt för mig. Det finns inget/ingen som bestämmer om jag kan, får eller vill ändra mig från den jag är nu heller. Det är jag som styr det och ingen annan.
Jag accepterar andras åsikter om vad dom tycker är rätt och fel, men jag försöker jämt att inte låta det påverka mig - om det känns fel.
Vi bloggas senare! Kramis